Bilddiskussion vecka 2: Människor i fokus

Själv ogillar jag i allra högsta grad att bli fotograferad, jag blir stel som en stålspett och önskar mig bara därifrån. Det känns riktigt obehagligt. Kanske är det samma känsla jag förmedlar - fast inuti mig själv - när jag fotograferar andra människor? Jag tror helt enkelt att de också tycker det är riktigt hemsk.

Det finns ett val när man tar en bild på människor - precis som när man väljer en vinkel medvetet - att antingen klicka för att göra pinan kort eller anstränga sig ordentligt och få en bra bild.

Vilket val gör du?

Hur närmar du dig främmande människor när du vill ta en bild?

Har du några knep att ta till?

Bilden ovan är tagen nu i morse, jag gick en morgonpromenad utan kamera vilket är ovanligt. Det berodde på att jag hade ont i mina axlar och inte ville släpa på något som hängde över axlarna. När jag var nästan hemma såg jag målaren och fick rusa hem och hämta kameran för att sedan återvända igen.

I bilderna tycker jag man kan skymta min ovana att fotografera människor. Hur hade du gjort om du hade haft chansen till ovanstående bild?

Tine funderar:



Jag är, precis som du, väldigt obekväm med att fota människor. Det känns som om jag tränger mig på och kränker deras integritet. Ibland låtsas jag som om jag plåtar något helt annat i närheten och så tar jag några hastiga bilder på de människor jag vill fota. Det blir sällan några bra bilder, då jag inte gått runt och valt vinklar och så.

När jag nyligen var i New York kom jag till en park där många asiater verkade vara på söndagsutflykt. Barnen lekte och många män satt djupt försjunkna i något slags brädspel. Åh, vad jag hade velat gå runt där och fota ur alla möjliga vinklar. Men jag vågade inte. Ett enda hastigt foto blev det.

Jag är också nyfiken på hur ni andra hade gjort i min situation. Hade ni plåtat runt helt ogenerat?

När det gäller att plåta människor i min närhet tror jag att det gäller att få dem att vara så vana vid att kameran oftast är med och så slappnar de till slut av. Eller som jag läste i en bok: ta två bilder - först en, och när "motivet" hör att kameran knäppt brukar de oftast slappna av. Då tar man ett till i snabb följd!
/Tine